För någon vecka sedan besökte några av oss på kontoret en föreläsning av Nathan Shedroff. Nathan är en av de tidiga personerna som identifierade det positiva sambandet mellan design och affärsvärlden. Han tog sedermera steget till att vara bland de första att arbeta med vad som ofta benämns som business design. Grunden till designens inträde i affärsvärlden kom i samband med etableringen av upplevelseekonomin. I dagsläget lever vi alla i vad som kan benämnas som en upplevelseekonomi, våra intryck av en tjänst är minst lika viktig som tjänsten i sig. Inom affärsvärlden har dock begreppet Minimum viable product (MVP) etablerats, men i takt med att vi inser att vi lever i en upplevelseekonomi så menar vi precis som Nathan att det istället handlar om att leverera en Minimum viable experience (MVE).

Begreppet Minimum viable product, eller MVP som de flesta benämner det etablerades i boken The Lean Startup. Begreppet är en påbyggnad av det agila arbetssättet som är vanligt hos programmerare. MVP är ursprungligen en metod för att utveckla en digital tjänst. Tanken med en MVP är att du har en iterativ process där du låter användarna vara med och påverka utvecklingen av den digitala tjänsten genom att testa varje steg medan du studerar hur dessa interagerar med den. Detta skiljer sig från den traditionella modellen där du istället bygger en stor lösning som användarna först efter den är färdigbyggd ska tycka till om.

Ett exempel på MVP-metoden, låt oss säga att du ska bygga en app. Det enda du behöver ha för att få feedback från dina kunder är en startsida, mer behöver du inte ha utvecklat. Om du enbart har en startsida har du redan ett antal hypoteser som användaren måste ta ställning till, dels appens funktion, vad gör den? Dels handlar det om användarens konvertering, ska denna logga in med sitt socialamediekonto eller ska den fylla i uppgifterna själv, eller ska båda alternativen erbjudas? Vill vi att användaren ska bjuda in sina vänner till tjänsten? Dessa hypoteser svaras genom att studera hur användaren interagerar med sidan. Det kanske inte alls är aktuellt för användaren att bjuda in sina vänner i det inledande steget eftersom användaren är ovetande om huruvida den är bra eller inte. Efter att användaren ha fått interagera med landningssidan så har du fått svar på vad som behöver förändras och så går du tillbaka gör dessa förändringar för att sedan återigen gå tillbaka och testa landningssidan på användaren. Detta är ett agilt sätt att arbeta på då processen går fram och tillbaka ett antal gånger innan lösningen är uppbyggd. Detta är grundtanken bakom metoden MVP.

Som vanligt när ett buzzord som MVP når marknaden så förändras dess innebörd. I dagsläget menar många att en MVP snarare är en avskalad produkt som snabbt ska ut på marknaden för att sedan byggas upp. Ja, det är ofta bra att ha en snabb go-to market strategi och få ut sin produkt snabbt på marknaden. Däremot så bör personer som har denna strategi fråga sig själva hur användarens upplevelse av dessa produkter blir. Ifall du själv skulle få en avskalad produkt som har ett antal funktioner som du uppskattar men som inte är en positiv upplevelse för att den inte är färdigbyggd, hade du gillat en sådan tjänst?

På Invativa lanserar vi inte MVPs. Däremot arbetar vi utefter en MVP-metodik.

I den upplevelseekonomi vi lever i är användarens upplevelse en av de största faktorerna som skiljer olika tjänster åt. Nathan illustrerar detta på ett övertydligt sätt med hjälp av Instagram. Dagen innan Instagram såldes var tjänsten värd 86 miljoner dollar, detta var det ekonomiska och funktionella värdet av applikationen men när Facebook väl köpte Instagram betalade dem 1.1 miljarder dollar. Vad hände över en natt som gjorde att värdet på företaget ökade med 1,01 miljarder dollar? Hemligheten är att inget alls hände, men Instagram hade andra värden utöver de ekonomiska och funktionella så som emotionella, identitets- samt meningsfyllande värden. Dessa värden var upplevda värden som inte går att definiera i funktionella eller ekonomiska termer,

Så när vi pratar med kunder om att utveckla en tjänst tillsammans så instämmer vi i att det är viktigt att ha en snabb go-to market strategi. Däremot så skulle aldrig vi utveckla en MVP utan istället utvecklar vi en minimum viable experience, förkortat MVE. En MVE skiljer sig kraftigt mot en MVP. Medan en MVP har en go-to market strategi där funktionen lanseras så har en MVE en go-to market strategi där en upplevelse lanseras. Vi arbetar utifrån en MVP process när vi utvecklar våra idéer men det vi lanserar är alltid en MVE.